Det har hänt mycket i mitt liv på senaste tiden och därför har jag helt enkelt inte haft tid att uppdatera min blogg. Det har också hänt mycket i Burma, vilket den som läser dagstidningar redan har förstått. Aung San Suu Kyi har träffat presidenten Thein Sein, vilket måste ses som ett framsteg i ljuset av att det är första gången som en regeringsföreträdare går med på att träffa demokratioppositionsledaren Aung San Suu Kyi. Under sina nästan 20 år vid makten har Than Shwe, före detta diktatorn som många tror fortfarande har stort inflytande över makten, vägrat att träffa oppositionen trots att Aung San Suu Kyi vädjat om dialog.
Det omtalade bygget av Myitsonedammen i Irrawaddy floden, Burmas kroppspulsåder, har skjutits upp till 2015 efter massiva protester från folket och demokratiorganisationer. Dammen skulle få förödande konsekvenser för människors och djurs liv och skada naturen. Syftet med dammen är att utvinna energi som ska inhandlas av ett kinesiskt företag.
Den tredje stora positiva händelsen i Burma är att regimen har släppt 200 politiska fångar och det ryktas om att de kommer att släppa fler.
Så vad ligger då bakom dessa reformer? Är det så att det nya parlamentet och regeringen faktiskt är för en genuin övergång till ett demokratiskt Burma eller är det ett spel för galleriet som så många gånger tidigare i Burmas historia?
Det är för tidigt att säga än, men de flesta jag har talat med är fortfarande skeptiska om än försiktigt optimistiska. Helt klart är att det internationella och inhemska trycket på regimen varit lyckat eftersom man nu gör allt för att rädda det internationella anseendet och minska på det inhemska trycket. Parlamentet, som till över 80 procent består av militärjuntans parti USDP, vill minska de riktade ekonomiska sanktionerna från omvärlden (speciellt från USA som har hårdast sanktioner) för att få tillstånd en bättre ekonomisk utveckling och i samma anda som Kina behålla makten över landet.
Det gäller nu för omvärlden att fortsätta sätta press på Burmas regering så att dessa enstaka reformer inte blir ett spel för galleriet utan en genuin förändring. Om regeringen fortsätter släppa politiska fångar, inklusive den politiska företrädaren Min Ko Naing mfl och etniska ledare, om de slutar att attackera de etniska grupperna och låter de etniska områdena få visst självstyre och om de ändrar i den odemokratiska konstitutionen så att NLD kan ställa upp i nästa val så kan det finnas hopp för demokrati i Burma i framtiden.
Det är dock oerhört viktigt att inte glömma bort att det pågår väpnade attacker mot civilbefolkningen i de etniska områdena (Karenstaten, Kachinstaten och Shanstaten). Det handlar om krigsbrott och grova brott mot mänskliga rättigheter, så som systematiska våldtäkter, tortyr, tvångsarbete och tvångsrekryteringar av barnsoldater. Man använder sig av civilbefolkning som levande minröjare. Det har kommit rapporter om att den burmesiska armén använder sig av kemiska vapen. Stridigheterna i dessa områden är VÄRRE än på mycket länge.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar