Imorgon, den 12 april, träffas EU:s utrikesministrar för att ompröva den gemensamma Burmapolitiken. Det ska då beslutas huruvida de ekonomiskt riktade sanktionerna mot Burma ska ligga kvar, om de ska utvidgas eller lättas. Dessutom har EU tillfälle att uttrycka stöd för en utredning om det som sker i Burma är brott mot mänskliga rättigheter och krigsbrott.
12 EU länder ställer sig redan bakom en sådan utredning, så som rekommenderat av FN:s speciella rapportör om mänskliga rättigheter i Burma. Sverige har fortfarande inte uttalat sig i frågan. Det är fortfarande oklart huruvida EU kommer att stödja utredningen eller inte.
Sedan det odemokratiska valet i Burma förra året har ingenting förändrats till det bättre. Det pågår stridigheter i flera etniska områden där civilbefolkningen är offren. Det sitter fortfarande över 2000 politiska fångar i Burmas fängelser. Den nya presidenten är en före detta general från militärjuntan och bakom scenen styr fortfarande diktatorn Than Shwe. Över 80 procent av platserna i parlamentet består av medlemmar från militärjuntans proxyparti, Union and Solidarity Development Party (USDP). Vem som helst kan se att militärregimens fejkade övergång till civil regering är en fars. Trots detta höjs fler och fler röster runt om i världen om att omvärlden bör lätta på sanktionerna mot Burma.
Sanktionsmotståndare hävdar också att sanktionerna drabbar den redan fattiga befolkningen i Burma, något som förnekas av demokratirörelsen, NLD och Aung San Suu Kyi. Anledningen till att Burmas befolkning är en av världens 20 fattigaste beror inte på de (alldeles för svaga) sanktionerna utan på militärregimens dåliga ekonomiska hantering och orättvisa politik. Många företag väljer att inte investera i Burma på grund av den höga korruptionsgraden. En majoritet av Burmas befolkning är jordbrukare och de drabbas inte av sanktionerna, trots detta är de underbetalda och fattiga. Detta på grund av militärregimens ofria produktionsförhållanden, tvångsförsäljning av jordbruksmark och höga grad av korruption. De låga lönerna inom textilindustrin beror inte på de amerikanska sanktionerna; textilindustrin har sedan länge hittat nya marknader i Asien och Europa men lönerna är fortfarande lika låga. Det beror främst på att textilarbetarna inte har rätt att kräva bättre arbetsvillkor och löner, något som utnyttjas till profit av Europeiska och asiatiska företag.
Sanktioner i fallet Burma handlar inte heller främst om att strypa militärens tillgångar utan handlar om rättvisa. En regim som Burma kan inte begå det ena brottet mot mänskliga rättigheter efter det andra utan att det får konsekvenser. Omvärlden måste tydligt visa vems sida de står på. Och det stämmer inte heller att sanktionerna är verkningslösa, för vore de verkningslösa skulle inte militärregimen lägga ner så mycket energi på att få dem upphävda.
Däremot är sanktionerna inte tillräckliga. Idag handlar EU:s sanktioner främst om importstopp av ädelstenar och träslag från Burma, vapenembargo och visumrestriktioner för militärjuntans medlemmar. Men den verkliga inkomstkällan för militärregimen är olje- och naturgasindustrin vilken inte omfattas av sanktionerna. Europeiska företag så som Total Oil och tyska DHL express är stora aktörer i Burma. Flera rapporter visar att tvångsarbete, tvångsförflyttningar av byar och systematiska sexuella övergrepp används för att bygga upp gasledningar etc. Total Oil kan omöjligtvis kontrollera att så inte sker vid deras fabriker.
Det är dags för Sverige att stå upp för mänskliga rättigheter i Burma!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar