Tillsammans med två vänner på SYCB sitter jag och tittar på Myanmar TV, den enda och statligt ägda tv kanalen i Burma. De visar hur Thingyan (vattenfestivalen) som är det buddhistiska nyårsfirandet pågår i Naypyidaw, Burmas nya huvudstad. Kvinnor i traditionella gula Thingyankläder dansar burmesisk traditionell dans och folk slänger vatten på varandra och dansar. Khin, en av mina vänner säger att "titta på det här är som att äta curry utan salt, det betyder ingenting". Hon översätter sångtexten för mig och förklarar att det bara är regeringspropaganda.
Medan kvinnorna dansar och de sjunger om att Myanmar är ett så fantastiskt land med många naturresurser, arbetare och att myndigheterna är så goda mot folket så avbryts dansen och sången av ett lägligt strömavbrott. Det är tragikomiskt och blir så smärtsamt uppenbart vilka lögner som regeringen spottar ut. Khin berättar att alla människorna man ser på TV som leker med vatten och dansar är dittvingade av militären för att fylla ut den annars spöklikt tomma huvudstaden, Naypyidaw, där endast regeringsmedlemmar och stadsanställda bor och arbetar. De ser inte speciellt glada ut, bilderna från den verkliga huvudstaden, Rangoon, är helt andra. Mina vänner berättar att allting som visas på TV är propaganda. "Filmer får inte visa hur vanliga människor lever, i filmerna måste alltid karaktärerna bo i fina villor och vara rika", säger Khin. På nyheterna berättas det bara om vilka militärer och ministrar som har besökt vilka festligheter tillsammans med sina fruar och barn, trots att det pågår flera väpnade konflikter runt om i landet och trots att människor dör av svält.
Många av nyheterna är också på engelska, och visar den vackra miljön i Burma. Det är uppenbart att regimen vill locka till sig mer investeringar och fler turister. Och visst finns det företagare världen över som girigt gnider sina handflator mot varandra i hopp om att nu kunna använda "valet" som en ursäkt för att investera i Burma.
Vi pratar också om nyheten från thailändska regeringen som har uttalat att de planerar att stänga flyktinglägrena och skicka tillbaka de över 100 000 burmesiska flyktingarna till Burma. De hänvisar till det av militärjuntan riggade parlamentsvalet i november förra året och menar att nu när Burma är en demokrati så behöver inga människor längre fly. Detta trots att det pågår fler väpnade attacker mot civila än tidigare på flera ställen runt om i Burma. Den burmesiska regimen vill inte att det ska finnas några burmesiska flyktingar nu när de vill ge sken av att vara en demokrati. För från en demokrati vill ju inga människor fly. Problemet är bara att Burma är lika mycket diktatur som tidigare och folk tvingas ständigt att lämna sina byar efter att den burmesiska armén har bränt ner deras hus, tvingat deras söner och döttrar att bli soldater eller bära militärens tunga packning. Det finns fortfarande ca 1 miljon interna flyktingar i Burma.
Khin är själv från Karenstaten i östra Burma, ett område där väpnade konflikter mellan den karenska geriallarörelsen och den burmesiska armén har pågått i över 50 år. Hon lämnade sin by när hon var 16 år gammal tillsammans med några kamrater. Hon har sett många släktingar och vänner dödas av militären. 2008 skjöt soldaterna ihjäl hennes 80 år gammla mormor. Hon kommer aldrig att glömma de gånger stridigheterna lämnade döda kroppar i byn som hon och de andra byborna var tvungna att bränna. För Khin och alla andra människor i Burma som utsatts för militärens övergrepp är det viktigt att få någon form av upprättelse. Det är också viktigt att omvärlden visar regimen i Burma att det inte är okej att begå det ena brottet mot mänskliga rättigehter efter det andra utan att det får konsekvenser. Därför är det viktigt att FN utreder om det som sker i Burma är brott mot mänskliga rättighter och krigsbrott eller tom ett långsamt folkmord.
Den 12 april träffades EU:s utrikesministrar för att bland annat besluta om en gemensam Burmapolitik. Många hade hoppats på att EU då skulle passa på att uttala ett stöd för en sådan utredning, men EU nämnde ingenting om detta. Sveriges regering har inte heller velat uttala ett stöd för en utredning och jag har mycket svårt att förstå varför. ´
Jag vill kunna säga till Khin att mitt land gör tillräckligt för att sätta press på Burma.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar