Äntligen är jag tillbaka i min andra hemstad, Mae Sot, exilens stad. Staden där den burmesiska demokratirörelsen i exil är samlad, där kampen för frihet bor. Jag är här tillsammans med Sara Gärtner från Burmautskottet för att skriva en slutrapport för S-studenters Burmautskotts projekt tillsammans med Student and Youth Congress of Burma, SYCB. Med oss är även Therése Wide som är den nya volontären på praktikantprogrammet för kvinnor på SYCB. Det nya programmet för kvinnor heter Leadership and Management Program (LMP) och syftet med utbildnings- och praktikprogrammet är att utbilda kvinnor från olika etniska grupper i demokrati, jämställdhet men också projektledning. Tanken är att de ska få kunskapen att kunna starta egna projekt på sina respektive medlemsorganisationer och sedan lära sig att utvärdera och skriva rapporter. Programmet är således mycket inriktat på det praktiska.
Hittills har jag och Sara intervjuat närmare tio personer om projektets framgång och utmaningar under de senaste fem åren och resultaten börjar klarna.
När Sara åker hem stannar jag kvar för att göra fältstudier till min masteruppsats i statsvetenskap. Jag skriver om burmesiska kvinnoorganisationer inom demokratirörelsen utifrån ett postkolonialt feministiskt perspektiv. Använder mig mycket av statsvetare så som Mohanty och Rai mfl.
Det stora problemet för burmeserna i Mae Sot just nu är säkerheten. Efter det burmesiska valet i november 2010, som var allt annat än demokratiskt, har thailändska myndigheter skärpt säkerheten och börjat att deportera aktivister, flyktingar och migrantarbetare till sitt osäkra öde i Burma. Bakomliggande orsaken är att Thailändska regeringen vill hålla god kontakt med regimen i Burma av ekonomiska skäl. Det planeras nämligen en ekonomisk frizon/väg från Burma in till Thailand där man ska forsla olja, naturgaser etc från Mellanöstern, Burma till Thailand. Thailand är beroende av Burma för sin energiförsörjning och måste därför gå med på militärregimens villkor. Det är viktigt att Sverige agerar i frågan och trycker på Thailand för att inte deportera flyktingar från Burma. Det tåls också att tänka på för alla de hundratusentals svenska turister som besöker Thailand varje år.
3 kommentarer:
Hej, en fråga som du kanske har bättre svar på än jag.. Finns det acceptabelt resande till Burma? Jag ska bege mig snart till Burma, enbart Yangon och Mandalay. Små privata hotel, restauranger osv. Jag reser själv och är beredd att gå långt för att undvika att ge juntan mer än absolut nödvändigt.. Vad är din position i frågan? Är allt resande i Burma helt off-limits? Bör jag avboka osv? Är lite osäker just nu..
Hej,
Personligen tycker jag att det är bra att du reser om du är medveten om situationen i Burma och det verkar du ju vara. De som jag har frågat här i Mae Sot tycker att det är bra om fler människor ser situationen med egna ögon. Viktigt att tänka på är att inte ställa känsliga frågor utan låta människor själva ta initiativ till att prata om sådant som är politiskt. Det är inte farligt för dig men kan vara för den burmes som pratar med dig.
Aung San Suu Kyi har uttryckt att hon inte tycker att man ska resa till Burma om det är bara för att ligga på en strand.
Dessvärre har jag inga mer konkreta tips på ställen som inte är regimkontrollerade. YMCA är det enda jag vet att folk brukar rekommendera. http://www.travelpod.com/hostel/YMCA_Yangon-Yangon_Rangoon.html
Tusen tack för ditt snabba svar Frida!
Skicka en kommentar