I morse lyssnade jag på ett mycket intressant samtla med Margot Wallström, FN:s speciella rapportör om sexuellt våld mot kvinnor i krig och Jens Orback, Palmecentrets generalsekreterare som annordnades av Försvarshögskolan och Olof Palmes Internationella Center. En mindre trevlig betraktelse var att publiken till 90 procent bestod av kvinnor medan det omvända gällde för de journalister som dokumenterade samtalet. Jag vill därför understryka det Margot Wallström sa; "Det här är inte en kvinnofråga, utan en fråga om mänskliga rättigheter".
Wallström identifierade den utbredda straffriheten när det gäller sexuellt våld i krig som ett av de största problemen. Ett annat problem menar Wallström är det passiva motståndet mot att bekämpa det sexuella våldet i krig. Röster hon har mött argumenterar till exempel med att säga att män blir dödade och torterade i krig och vad är då våldtäkt i jämförelse? Folk verkar inte förstå hur skadligt det sexuella våldet är eftersom det inte syns utanpå.
"I krig är det kvinnor som drabbas hårdast. De är dom som måste gå till fälten, hur farligt den än är, eftersom de har ansvaret för familjens överlevnad", säger Wallström.
Wallström menar att sexuellt våld i krig i vissa fall även kan betecknas som ett massförstörelsevapen då det går djupt in i samhället och påverkar över generationer så att det blir omöjligt att bygga fred. Det sexuella våldet får enorma konsekvenser i form av mental och fysisk óhälsa. Det är inte bara kvinnan som våldtas som drabbas utan hela familjen drabbas av den skuld och skam som våldet väcker. Kvinnor som blir utsatta för sexuellt våld drabbas dessutom ofta av stigman och fördomar där män lägger skuld på den utsatta kvinnan och driver henne från sin familj. Detta gör det också svårt för kvinnor att anmäla våldet.
Flera burmesiska organisationer har uppmärksammat och rapporterat om det systematiska sexuella våldet mot kvinnor i Burma. Shan Women's Action Network (SWAN) har givit ut rapporten "Licence to Rape".
Det sexuella våldet i Burma är en av militärregimens vapen mot de etniska minoritetsfolken. Det är också en del i de brott mot mänskliga rättigheter och krigsbrott som FN:s speciella rapportör om mänskliga rättigheter i Burma, Tomas Quintana, har uppmärksammat. För att få ett slut på dessa fruktansvärda brott krävs en större uppmärksamhet om vad som faktiskt sker och ett ökat tryck på den burmesiska regimen. Ett viktigt steg vore att tillsätta en FN kommission för att utreda om det som sker i Burma är brott mot mänskliga rättigheter och krigsbrott.
Läs även andra bloggares åsikter om margot wallström, FN, sexuellt våld mot kvinnor, krigsbrott, burma
0 kommentarer:
Skicka en kommentar