Toul Sleng-fängelset i Phnom Penh 2008När jag läser artikeln i DN om domen mot Röda Khmerernas tortyrchef minns jag då jag besökte Toul Sleng fängelset i Phnom Penh för ett par år sedan (läs här). Jag vandrade runt i de slitna fängelsehålorna, och kände hela tiden hur klumpen växte i halsen. Jag var där tillsammans med en väninna, men efter en kort stund bestämde vi oss för att gå var för sig runt i fängelset. Det var en sådan upplevelse som inte går att dela med någon annan. Hundratals, kanske tusentals fotografier av skräckfyllda, ibland totalt uppgivna blickar mötte mig längst väggarna. Små barn. Olika tortyrredskap. Sådant man inte kan föreställa sig i sina värsta mardrömmar. I ett av rummen var jag helt ensam. Det var förmodligen ett klassrum som gjorts till en fängelsecell, eller tortyrkammare. Det var helt tomt förutom en järnsäng som stod i mitten av det stora rummet. I sängen låg några kedjor och handbojor. På väggen satt ett fotografi som visade en av de många som legat i sängen. En mager, blodig man, knappt levande eller död. Jag kände hans närvaro i rummet.
Röda Khmerernas tortyrchef, Kaing Guek Eav, alias Dutch, dömdes i måndags till 35 år i fängelse för krigsförbrytelser, men behöver bara avtjäna 19 år. Domen kommer alldeles för sent och är en klen tröst för anhöriga till de över 14 000 som han sänt i döden.
Röda Khmerernas tortyrchef, Kaing Guek Eav, alias Dutch, dömdes i måndags till 35 år i fängelse för krigsförbrytelser, men behöver bara avtjäna 19 år. Domen kommer alldeles för sent och är en klen tröst för anhöriga till de över 14 000 som han sänt i döden.
Läs även andra bloggares åsikter om kambodja, toul sleng
0 kommentarer:
Skicka en kommentar