Kärt återseende!

I söndags kom jag hem från en vecka i Thailand tillsammans med Burmautskottets Henrich Harder och Socialdemokratiska Studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs och förbundskassören Linus Samuelsson. Tanken var att förbundet skulle få en djupare inblick i situationen i Burma samt i det projekt vi driver tillsammans med Student and Youth Congress of Burma (SYCB).

På en vecka han vi med otroligt mycket. Vi landade i Bangkok och flög direkt upp till Chiang Mai för att träffa Peter Halford på Burma Releif Center. Sedan tog vi bussen ner till Mae Sot för att träffa SYCB och andra organisationer i den burmesiska demokratirörelsen i exil. Som vanligt var det underbart att komma tillbaka till Mae Sot, det kändes som att komma hem. Den lilla staden har blivit så bekant efter nästan tre år. Hade det inte varit för att staden hela tiden växer, det byggs nya hus, andra rivs, man bygger vägar, så skulle jag känna igen varenda kvarter. Det bästa var förstås att återse mina kära vänner och kollegor på SYCB och speciellt mina föredetta elever på Women Internship som nu sitter i sekretariatet. När jag träffade Khin Nwe Oo och Hlar Reung för första gången för ungefär 2 och ett halvt år sedan var de två ganska blyga, unga flickor som inte förstod vad jag sa. Idag är de två unga kvinnor och jag är så imponerad av hur långt de har kommit. Khin Nwe Oo har varit ansvarig för Women Internship i ungefär ett år nu och programmet har aldrig fungerat så bra. Hlar Reung är hennes efterträdare och jag är säker på att hon kommer att göra ett lika bra jobb. De pratar nu med en helt annan självsäkerhet och är inte rädda för att ta till orda i organisationen. För två år sedan var alla i sekretariatet utan en män, idag är tre kvinnor och fyra män.

Andra organisationer vi har träffat är FDB, NCUB, BWU och YCOWA.