För ett par dagar sedan reste de tillbaka till Thailand igen, två av mina idoler, Soe Aung från Forum for Democracy in Burma och Debbie Stothard som är koordinator för Altsean-Burma. S-studenters Burmautskott bjöd in dessa två demokratiaktivister och Burmaexperter för att informera svenska politiker, journalister och medmänniskor om det politska läget i Burma. Det viktigaste budskapet vi fick från våra gäster var att Sverige, som EU ordförandeland, måste vara tydliga i sina krav på militärregimen i Burma inför det stundande "valet" 2010. Vi kan inte acceptera ett valet utan att följande tre krav är uppfyllda, 1) Att Aung San Suu Kyi och samtliga politiska fångar frisläpps, 2) att det sker en genomgång av konstitutionen där det ställs krav på att den ska vara demokratisk och rättvis samt 3) att valet ska vara fritt och öppet.
Inbördeskriget i Burma som är världens längst pågående krig, har under senaste tiden trappats upp efter att militärregimen förbereder inför "valet" 2010. Debbie Stothard och Soe Aung berättar att SPDC har ställt krav på seasefire grupperna i gränsområdena där de i princip tvingar gerillagrupperna att bilda politiska partier och ställa upp i det ogiltiga valet samt bilda så kallade borderpatrol grupper. Dessa krav kommer, enligt Debbie och Soe Aung, att leda till en ännu större spricka mellan seasefire grupperna och SPDC och det kan till och med leda till att seasefire grupperna går ihop i mot den Burmesiska militären i ett krig som skulle få förödande konsekvenser för Burmas civilbefolkning.
Efter DKBAs (Democratic Karen Buddhist Army) offensiv i Karen staten har 6400 karener tvingats fly över gränsen till Thailand och deras situation är mycket allvarlig. Lokala thailändska militärer har tvingat tillbaka hundratals flyktingar tillbaka in i krigszonen. Debbie och Soe Aung ber Sverige att stödja flyktingarna och sätta press på Thailand för att se till att de inte skickar tillbaka några flyktingar in i det pågående kriget.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar